Digitala media - något för politiker?

Inledning
I denna essä ska jag resonera lite grann kring ämnet digitala media och offentliga instutitioner, och då främst poltikers användning av desamma samt hur så kallade opinionsbildare gagnar sig av mediet bloggar. Det media som jag i huvudsak kommer att koncentrera mig på är bloggning och bloggar. Detta följer i stort det ett av medierna jag tidigare studerat i den så kallade 3*3-uppgiften, som tagits fram i kursen DDB301 på HV.

Arbetet kommer att försöka besvara tre huvudfrågor:

- I vilken utsträckning används bloggar och bloggning idag inom det offentliga, av politiker och opinionsbildare?

- Hur skulle de kunna användas?

- Hur påverkar det förtroendet för politiker och andra offentliga personer om man använder sig av digitala media såsom bloggar, för att delge åsikter och diskutera samhällsproblem mm?

Då dessa media är relativt nya, så kommer jag i detta arbete bland annat använda mig av en undersökning gjord i USA som tar upp ämnet opinionsbildning och bloggar. Jag är medveten om att det kanske inte ser ut riktigt så i Sverige, då vi här har ett helt annat politiskt system, inte minst när det gäller vid valår och sättet man "raggar" röster på till exempel. Men det kan nog ändå ge en bild av hur man skulle kunna använda digitala mediformer såsom bloggning för kommunikation med väljare, eller för att påverka i vissa frågor, även i Sverige. Jag kommer även att tillåta mig att komma med egna funderingar, vinklingar, och kanske förslag på hur bloggar, men kanske även andra medier, skulle kunna intergreras inom den offentliga sfären.

Varför denna frågeställning i essän?

Att jag valt att titta på ovanstående frågeställningar beror till mångt och mycket på den inriktning jag har på mina högskolestudier. Jag läser ett program som heter IT-användning och samhällsutveckling, med huvudämnet informatik, och detta program avser att utbilda studenter till att kunna utveckla system bland annat inom informationsteknologiområdet, och då främst inriktat mot offentlig sektor. Att då ta tillfället i akt att försöka titta på en digital artefakt och hur denna används/kan användas inom denna sfär föll sig ganska naturligt.

Bloggar - hur används de idag?

Används bloggar idag av det offentliga? Både ja och nej skulle jag vilja svara på det. Visst används bloggar av politiker i alla olika situationer och för olika ändamål. Enligt en undersökning gjord av två studenter på ekonomihögskolan, Lunds universitet, så fann man 2005 att det var 36 riksdagsledamöter (Sveriges riksdag) som bloggade. (Nilsson, Nymark, sida 25). Det är väl inte en alltför vågad gissning att detta antal har stigit markant de två sista åren. Tyvärr har undertecknad inte lyckats få fram statistik på detta dock. Likaså är det med bloggandet inom den kommunala verksamheten. Att hitta statistik som kan bekräfta det man tror är inte lätt, för att inte säga helt omöjligt. Dock så väljer jag att citera Jon Lindholm från hans blogg; "Idag är det ofta bara kommunalrådet eller kommunchefen som bloggar (om ens det)"(Lindholm, Jon). Å detta påstående tror jag kan stämma. Av många inom den politiska sfären så anses nog IT-tekniken fortfarande vara en krånglig teknik. Kanske för att så många av de politiska posterna innehas av äldre personer som inte alls är vana att hantera de möjligheter som de nya digitala medierna ger utrymme för. Dessa personer kanske inte har, som man beskriver i en rapport från IT-kommissionen 2002, sett

"1. Att den personliga nyttan eller intresset av IT saknas

2. Att det finns ett latent behov men att personen i fråga inte upptäckt vad IT kananvändas till, dvs. att vederbörande inte blivit introducerad till IT."(IT-komissonen 2002)

Då rapporten är skriven 2002 så är det väl ganska naturligt att tro att medvetenheten bland äldre har ökat, men enligt mina egna erfarenheter inta alls i den utsträckning som skulle vara önskvärd. Om man då fortfarande tror att det är svårt att ha en blogg, om man ens vet vad en blogg är, så kommer man av naturliga skäl inte att lägga ner någon energi på att försöka starta upp en egen. Vad som måste till är att någon inser fördelarna med bloggande, och att man hjälper dessa människor som ännu inte insett detta med kurser och liknande där man visar på hur enkelt det kan vara. För enkelt är det, om man inte själv vill krånga till det alltså.

Denna blogg du just befinner dig på är skapad med hjälp av Blogger. Den är uppbyggd av en färdig mall. Man kan om man vill lägga till ett flertal mer eller mindre avancerade funktioner, men detta är helt frivilligt och inget man behöver göra för att kunna börja blogga. Dock kan jag rekommendera att man sätter sig in i vad trackbacks och rss är för något. Jag kommer inte att gå in på det i denna essä i detalj men för den som är intresserad så kan jag rekommendera boken Blogg med Blogger av Elizabeth Castro.

Trackback är möjligheten att lämna ett spår på en annans blogg genom att med hjälp av ett pingback och en pärmalänk hänvisa till ditt egna inlägg som på något sätt behandlar det ämne som det inlägg du lägger din trackback i handlar om. På så sätt kan man publicera svar på kommentarer eller fördjupningar inom ämnet på sin egna sida, istället för att förlita sig på att man tillåts publicera det på någon annans blogg. Tanken ligger ju inte långt borta, att om en politiker vill kritisera något som skrivits på en motståndares blogg, och denna motståndare inte vill ha kritik, så väljer han/hon att inte publicera kommentaren. Det är dock inte säkert att man tillåts att publicera en trackback heller, eller att ens denna funktion finns på sidan, men man har i alla fall kommenterat ett inlägg. Om man vill vara helt säker på att läsare ska förstå att det är en kommentar på ett annat inlägg man läser så kan man i texten lägga en länk till inlägget som man kommenterar, och på så sätt kan inte någon annan än du själv välja att ta bort kommentaren.

Om jag ska säga något om RSS lite snabbt, så är det ett sätt att prenumerera på innehåll från vissa webbplatser, och kanske framför allt från bloggar. Använder man sig av Blogger så kan man prenumerera å få inlägg och kommentarer direkt på sin egna blogg ( Richardsson, Will sid 75-87), eller använda sig av en "extern" aggregator, typ Bloglines.com (Richardsson Will sid 77) eller Google Reader, en tjänst som tillhandahålls via igoogle.com . En aggregator är en så kallad RSS feed reader, alltså en läsare som kan förstå de speciella taggar som skapas i XML-språket. På så sätt behöver man alltså inte besöka alla bloggar man är intresserad av för att se om det publicerats nyheter, utan aggregatorn går ut och kollar, och om det kommit något nytt så dyker detta upp hos dig (på din egna blogg eller i en extern aggregator, beroende på vad du valt). Detta sätt att hålla sig uppdaterad med vad som händer på de bloggar eller den bloggosfär man befinner sig i torde vara något som varje stressad politiker kunde anse vara behjälpligt i det vardagliga arbetet.

Om man nu känner till möjligheten vill säga.De som använder bloggen idag inom politiken, och då främst inom riksdagspolitiken, gör det på ett något blandat sätt. I den studie som gjorts av Nilsson och Nymark, så har politiker själva fått kommentera vad man använder bloggen till och vilken typ av blogginlägg som förekommer (Nilsson, Nymark sid 27 figur 4:1).

-Spontana tankar
-Funderingar
-Värderingar
-Mina åsikter
-Kommentarer till aktualiteter
-Politiska inlägg
-Politiska kommentarer
-Beskrivningar av vad jag gjort/gör/ska göra
-Djupare analys av politiska frågor

Man använder alltså bloggen inte bara till att diskutera politiska sakfrågor, utan till lite allt möjligt. I studien gjord av Nilsson och Nymark, så används just bloggen till mer personliga inlägg och åsikter, medan hemsidan (om sådan finnes) används till mer formella artiklar eller pressmeddelanden (Nilsson och Nymark sid 26). Detta faktum kanske kan få politiker att framstå som lite mer "mänskliga", vad vet jag. Ett skäl som många i den undersökta gruppen sa sig vilja använda bloggen för var att man kunde nå ut till andra målgrupper och potentiella väljare. Men gör man verkligen det? Är det inte så att dessa målgrupper måste vilja besöka bloggen för att läsa innehållet? Hur ska man få dessa att göra det? Eller räknar man kallt med att alla bloggare läser alla bloggar? En lite underlig hållning tycker jag. Enligt mig så måste det till något som drar till sig läsare för att detta ska funka. Att bara ändra formen på det publicerade materialet eller budskapet räcker inte för att nå nya målgrupper. Även innehållet måste anpassas. De som läser politiska bloggar är säkert (har inga belägg för detta, utan tror bara), samma sorts människor som läser politiska insändare i tidningar mm. Alltså personer som har ett genuint intresse för politik. Och inte de som kanske egentligen borde intressera sig mer för de beslut, åsikter och diskussioner som förs på den politiska arenan. Det vill säga oss, den "stora massan" som bara glider med och låter andra personer fatta besluten, vilka vi sen, när det går upp för oss att besluten inte alls var bra för just oss, kan klanka ner på å ifrågasätta varför de gjorde si eller så. Hur ska man få dessa människor att söka sig till bloggar, om de inte idag bryr sig om politik och politiska beslut? Eller är det så att vi så blint litar på att andra (icke politiker) håller reda på debatter och beslut och annat och delger oss dessa via tv-nyheter och lunchrum? Kanske.

En sak som bloggar kan göra, rätt (eller fel) använda, är att det språkbruk man använder sig av kanske inte alltid måste vara så väldigt formellt. På en blogg kan man ju välja att formulera sig i andra termer än de som man kanske normalt gör i andra media (Tv, tidningar mm) (Nilsson och Nymark sid 26). Kanske skulle detta vara ett sätt att få de idag icke intresserade mer insatta i politiska spörsmål? De personer som ändå läser och använder sig av bloggar för att kommentera och informera sig om läget finns dock. Dessa personer skulle man kunna klassa som opinionsbildare i så fall.

I en undersökning gjord i USA som tar upp ämnet opinionsbildare och allmänheten så har man försökt att utröna hur bloggar används av dessa så kallade opinionsbildare eller "influentials" (Carroll et al sid 80). En intressant fråga som man ställer sig är huruvida dessa opinionsbildare verkligen är intresserade av att föra diskussioner via bloggar som ett komplement till interpersonell kommunikation (Rosengren, Karl Erik sid 70-)? Man menar i undersökningen att dessa personer oftas redan har ett stort socialt nätverk som man diskuterar med "ansikte-mot ansikte" så att säga. Och att detta då skulle innebära att man tycker att det räcker. Men är det verkligen så? Min egna erfarenhet säger något annat. Är det en person som väldigt gärna vill vara med och påverka, oavsett om det handlar om politik, eller andra mer informella debatter, så brukar denna person ta till alla medel för att få ut sitt budskap. Och känner man då till bloggar eller andra digitala media så kommer man kasta sig över dessa också för att övertyga omvärlden i det riktiga i vissa åsikter och sakfrågor. Å det är väl i princip vad undersökningen från USA också visar på. Vad som dock överraskar mig något med denna undersökning är att de som man delar in i gruppen "politically active bloggers" (Carroll et al sid 86) är något äldre, en medelålder på ca 47 år (Carroll et al sid 85). Att de är män, mer utåtriktade och något bättre utbildade är ingen överraskning, då detta tycks vara en trend som sträcker sig långt utöver de digitala medierna och opinionsbildare. Men att det var "äldre" som främst utnyttjade bloggen för politiksa diskussioner överraskade som sagt. Detta motsäger ju mitt antagande då det gäller utnyttjandet av bloggar och digitala media i Sverige (se ovan). Kan jag ha så fel? Eller är det så att kulturen skiljer sig såpass mellan de båda länderna att man inte kan överföra en undersökning gjorde i det ena landet till det andra? Eller kan det vara så att utvecklingen i USA ligger några år före Sverige? Jag tror nog mest på det sistnämnda. Jag tror att om man börjat kika runt lite på olika bloggar med politiskt material, och gör samma undersökning i Sverige idag, som man gjorde i USA för några år sedan, så kommer det nog visa sig att utvecklingen har varit den samma här. Jag har inte sammanställt några data om detta utan bara gjort några få stickprov på sighten www.politikerbloggen.se/ och jag tycker mig kunna skönja en tendens som överensstämmer med undersökningen i USA. Detta ska dock tas med en nypa salt och inte ses som något konstaterande. För det krävs det en mycket djupgående analys av olika bloggar mm, något som jag inte haft tid med.

Man konstaterar också i undersökningen att de som var mest benägna att använda bloggar för att inhämta information eller för att själva deltaga i samhällsdebatter eller politiska frågor, var de som redan hade ett genuint intresse för dylika frågor (Carroll et al sid 85). Detta stämmer också väl in på mina egna antaganden om att man med bloggar inte alls når ut till nya målgrupper i den utsträckning som man kanske tror (se ovan). Eller som Nyström och Ruderfors formulerar det i sin rapport ”Det hjälper kanske inte att bloggen är frekvent uppdaterad eller att den är välbesökt, utan det krävs också att bloggen är välkänd hos andra bloggare och dess bloggsidor, och även hos journalister och andra inflytelserika personer i mediebranschen” (Nyström och Ruderfors sid 18). Personlig tror jag att det handlar om att man får ett forum där många åsikter samlas på en och samma plats, vilket då gör att man lockas att tro att detta är personer som skriver som inte annars skulle uttrycka sina åsikter. Jag tror visst att man gör detta, men kanske inte i det offentliga så att säga. Istället har dessa personer diskuterat politik mm med andra intresserade via e-mail, diskussionsforum eller ansikte-mot-ansikte. De har kunnat påverka och influera andra, men med bloggens införande har de kunnat uttrycka sina åsikter direkt till ansvariga politiker eller organisationer. Det handlar alltså inte om nya intresserade, utan man har bara fått en ny form för att föra fram sina åsikter.

Elin-Anna Labba skriver i en artikel i DN att ”...förutspådes en revolution för den politiska opinionsbildningen. Idag talar forskare om en flopp.... Läser bloggarna mest sig själva?” (Labba). Längre ner i artkeln så kommenteras huruvida bloggarna själva (de som DN pratat med) anser sig ha någon egentligt inflytande över en politiska agendan på grund av bloggandet, något som de flesta tillfrågade säger sig inte ha. Några säger att den främsta anledningen till att blogga är att man vill ”tala till punkt” och att man anser de traditionella medierna vara ”inskränkta”.(Labba) Detta är något som jag personligen också anser och tror och som jag diskuterade här över. I sammma artikel säger journalistik professor Kent Asp, Journalisthögskolan Göteborg, att ”de politiska bloggarna är en flopp” och att ”För den poitiska opininsbildningen har bloggen inte haft någon betydelse alls.....” och hans kollega Magnus Fredrikson jämför bloggande med ”..de politiska samtalen man tidigare förde på konsum.”(Labba) Och som jag redan konstaterat ovan så är bloggens problem just det. Gemeneman känner inte till dem och kan därför inte läsa dem. Om man jämför med en tidning till exempel så annonseras det på löpsedlar och annat när nått av intresse har hänt. Detta blir då mycket mer lätthanterligt för konsumenten. Detta skulle man dock kunna uppnå om man fick kännedom om vad RSS feed är och hur de skulle kunna användas (se ovan) Då skulle man faktiskt kunna följa de frågor man är intresserad av, med den skillnaden då att man även själv kan kommentera på ett mycket enkelt sätt.

Efter DN:s artikel som jag refererar till här ovan så lät inte kritiken vänta på sig. På http://www.aftonbladet.se/lasarbladet/aricle1121088.ab så framställs en del av kritken som kom från de aktiva bloggarna själva. Att man inte fattat vad en blogg är och dess syfte är ett påstående som förekommer iflera av inläggen. Man menar på att en bloggs syfte inte är att påverka politiken direkt, utan mer verka som en modern form av debattinlägg i den lokala tidningen eller liknande. Och på det viset menar man, så är bloggen visst ett lyckat verktyg.(Arna Sunje)

För att försöka sammanfatta ovanstående och samtidigt försöka besvara den fråga jag ställer om hur bloggar används idag, så kan man väl säga bloggar används idag av både politiker och andra opinionsbildare inom offentligheten. Det är ett medium som är kraftigt på frammarsch, men ännu har det inte nått sin fulla potential. Om man ska utgå från undersökningar gjorda i USA så är det då främst lite äldre (eller ska man dryfta sig till att säga medelålders) män med något högre utbildning som flitigast använder bloggar som kommunikationskanal till politiska diskussioner och debatter. Man kan också konstatera att det i första hand är de som redan tidigare haft ett intresse av att påverka eller följa med i diskussioner som utnyttjar den nya tekniken. Nya målgrupper är en utopi som politiker kanske tycker sig uppleva, men som sällan är fallet. Bloggar upplevs också som en friare form för att föra diskussioner än vad andra media kan erbjuda, vilket också visar sig när man undersöker blogginlägg närmare. Men skulle man kunna få nya målgrupper att anamma bloggar och dess potential att bli ett viktigt inslag i den deliberativa demokratin till exempel?(Carroll et al sid 81)

Finns det andra sätt som bloggar skulle kunna användas på?
Som jag redan diskuterat innan så används bloggar till största delen av redan intresserade människor när det gäller politik och samhällsdebatt. Alltså har man idagsläget ingen potential att dra till sig nya målgrupper bara för att man väljer ett nytt medium. Vad som måste till är att man kan engagera människor att vilja ta del av debatter och beslut. Hur ska man då lyckas med detta? Ja det är ingen lätt fråga. Vad skulle få människor mer engagerade än idag? Kanske om man kände att man verkligen kunde vara med och påverka besluten i den ena eller andra riktningen. Bloggar har ju den fördelen att man kan diskutera och kommentera andras inlägg och kommentarer. Lite som på samma sätt man gör i interaktionen mun-till-mun, fast inte begränsat i tid och rum. Man kan ju föra diskussioner från vart man vill på jorden (nästan). Man kan sitta å dricka whiskey på en strand i Spanien, samtidigt som man är uppkopplad mot den lokala, kommunala bloggen och diskuterar huruvida man ska öka anslagen till den lokala musikskolan eller ej. Man behöver ju nu mera inte ens ha tillgång till en dator för att kunna blogga. Eller ja, det var väl en lögn, men vad jag menar är att man kan blogga från sin mobiltelefon (Castro, Elizabeth sid 48)(och denna är ju en form av dator, skulle jag vilja hävda), vilket gör att man kan ganska lätt skriva ett inlägg, eller lägga upp en bild/videosnutt precis när som helst.

Vilka möjligheter öppnar inte detta? Tänkt dig en politiker eller någon annan med intresse i det offentliga, sitta på ett möte, till exempel en riksdagsdebatt, lyssna på inläggen, lägga upp korta inlägg på sin blogg direkt och kunna kommentera desamma å föra en diskussion. Snacka om färska nyheter för de initierade.

Jag nämnde delibirativ demokrati ovan. Detta är en form av demokrati där allmänheten inbjuds att delta i politiska diskussioner och till viss del vara med och påverka de beslut som ska fattas (Carroll et al sid 81). Denna möjlighet har vi väl redan idag, men med en blogg skulle man kunna underlätta detta deltagande. Om man tänker sig en fråga som ska diskuteras, så kan man göra detta i bloggen. Till exempel skulle man kunna tänka sig att man startar upp en diskussion som pågår i två veckor där vem som helst får komma med åsikter och diskutera. Sedan kan man i anslutning till bloggen koppla en omröstning till den aktuella frågan, där de som vill kan avlägga en röst. Det mest demokratiska, om man bara ser till den grupp som använder bloggen, skulle ju vara att det resultat som blir av omröstning skulle vara giltigt även i den verkliga världen. Dock så skulle detta innebära vissa problem, som jag inte tänker gå in i här, så omröstningen kan idagsläget enbart bli en så kallad rådande omröstning, något som man i kommunerna redan idag har rätt att ta till i vissa fall. Om man fick till denna debatt på bloggar med tillhörande omröstning, så tror jag att intreset för politik, och kanske då främst för den lokala politiken skulle öka markant. Jag skulle vilja se den politiker som vågar gå emot allmänheten gång efter gång, om röstningen på bloggen inte utfaller till politikernas fördel. Politiskt självmord, men detta kanske de är medvetna om, och det är däför som vi ser så få omröstningar överhuvudtaget.

Men bloggen behöver inte bara vara ett medium för extern kommunkation mellan det offentliga och allmänheten. Bloggar kan användas även internt, för att föra diskussioner om organisationsförändringar och andra frågor. Möjligheterna är oändliga om man bara vill. För att citera inledningen till en av de artiklar jag användt mig av i denna essä

”Weblogs (i.e., blogs) provide enhanced oppurtunities to extend capabilities of traditional electronic mail and discussionlists, especially in the hands of opinion leaders; such tools offer greater social interaction and informal discussion, and opportunities for conversational content production. Becuase blogging tools are simple, available, and free, users can easily communicate whit others in their social networks, their geographic communities and the interested public” (Carroll et al sid 79).

Just för att de är så enkla att hantera så kan man använda bloggar i många olika sammanhang och till många olika sorters diskussioner. Just så kallade gruppbloggar (Nilsson och Nymark sid 14) är något som är på stark frammarsch inom näringslivet och företag. Till och med multinationella företag som Macdonalds och Cocacola använder sig i viss utsträckning av bloggar. Visst finns det sådana gruppbloggar även inom politiken. Nilson och Nymark menar att de politiska partibloggarna faller under denna kategori. Men skulle inte dessa kunna utökas till att t ex inbjuda ett antal individer, slumpmässigt utvalda, ungefär som när man gör en undersökning av något slag, och låta dessa individer diskutera frågor som rör beslut som ska fattas inom det offentliga? Skulle inte det vara en mycket bra möjlighet för poitiker, kanske främst lokala sådana, alltså kommun eller landsting, att få en indikation på hur allmänheten ser på olika frågor? Jag tycker det pesonligen, men är också medveten om att detta inte är helt ”riskfritt”. Möjligheten finns att det bara blir sådana människor som idag redan försöker påverka besluten som nappar på erbjudandet att delta i sådana ”bloggpaneler” eller vad man ska kalla dem. Visserligen finns det redan i vissa kommuner så kallade diskussionsforum där man kan föra samtal och komma med synpunkter på olika saker som händer i kommunen. Men med en blogg med trackbackfunktion skulle möjligeheterna öka markant att föra djupare diskussioner på ett mer strukturerat sätt. Kunde man sen få till funktioner på bloggen som liknar de som finns i vissa diskussiosforum, där man kan ”tråda” inlägg och kommentarer, så skulle detta än mer förenkla att följa diskussionen. Det som sätter begränsningar för användandet av bloggar är bara fantasin och vad som är tekniskt möjligt att genomföra just nu.

Förtroendet - hur påverkas det?
Förtroendet för politiker och andra tjänstemän inom det offentliga, skulle det bli sämre eller bättre? Lite ironiskt kanske man kan säga att det knappt kan bli sämre än vad det är idag. Så att om någon väljer att använda sig av en blogg för att föra fram åsikter och ideer tror jag knappast påverkar detta. Inte ut mot allmänheten i alla fall. Det är möjligt att man ser en risk från vissa håll att bli än mer kontrollerade och att information som egentligen var avsedd för internt bruk ska publiceras på någon blogg eller annan typ av digital media. Men om man ser till den möjlighet det ger för förtroendevalda att säga ”hela” sin mening, ovinklat av en utomstående redaktion på en tidning eller en tv-station, så kan säkert en blogg hjälpa till att stärka förtroendet för den enskilda personen. Mycket hänger naturligtvis på vad man bloggar om.

Använder man bloggen enbart till att klaga på andra eller ramföra kritik i alla möjliga och omöjliga situationer, så kanske förtroendet istället sjunker. Men det är ju en balansgång som varje enskild individ måste ta i övervägande. Vad, på vilket sätt och hur man ska publicera material måse alltid vara upp till blogginnehavaren. Ett problem som kan uppstå, och som även uppmärksammas av Nilsson ch Nymark, är huruvida bloginlägg betraktas som tilförlitliga och om integriteten kan säkerställas(Nilsson och Nymark sid 3). De respondenter som dessa båda herrar intervjuat sa att det inte främst var platsen eller formen som avgjorde huruvida man såg på det matrial som tillförlitligt eller ej, utan att det mer berodde på vem upphovsmannen var. Men detta kan jag inte fullt ut hålla med om. Visst, om man som i studien ser till bara masmedia i form av tidningar, tv o radio och jämför det med att skriva på en blogg, så kanske det inte spelar så stor roll. Men om man tänker sig att Fredrik Reinfeldt skulle publicera en skrift på nätet skriven i ett worddokument, väldigt enkelt och spartanskt, eller om han skriver det som ett bloginlägg där han normalt brukar skriva, så tror jag att man ganska omgående skulle förkasta worddokumentet som ett falsarium, och inte ens bry sig om att kolla upp om detta verkligen är sant.

Ytterligare ett problem som kan uppstå med trovärdighet är om det dyker upp ”falska” bloggar på nätet. Det vill säga att någon utger sig för att vara en viss person i syfte att kanske störa eller bilda opinion inför ett val eller viktigt beslut Detta kommer att medföra att man än mer måste gå till botten med källan för att se att den som skriver verkligen är den han/hon utger sig för att vara (Nilsson och Nymark sid 31, 33).
Ett integritetsproblem som kan uppstå, som man också påpekar i studien av Nilsson och Nymark, är om skribeter i efterhand går in och ändrar texter, eller tar bort inlägg eller kommentarer. Detta fenomen, och det diskuterat ovan, är dock inget nytt problem utan har funnits ända sen internet blev populärt i mitten på 90-talet. Hur man skulle kunna lösa detta vet jag inte. I alla fall inte utan att inkränka på den personliga integriteten. Att förbjuda eller omöjliggöra radering eller ändring i bloggar går inte och är enligt mig heller inte en väg som är önskvärd. Istället tror jag att man måste lita på dessa bloggare, att de tål även kritiska kommentarer samt att de utnyttjar möjligheterna på rätt sätt. Gör man det inte, så tror jag dock att detta kommer upp i dager ganska snart, och i och med det så kommer just den personen inte längre att framstå som seriös, och ingen kommer då att, i alla fall ingen som är insatt, att bry sig om det som står på bloggen.

Ett försök att sia om framtiden
Jag tänkte att jag skulle ta mig friheten att försöka spå lite in i framtiden då det gäller användandet av bloggar och digitala media. Om det nu är så att bloggar idag bara är ett nytt forum för de som tidigare använde sig av insändare och annat i lokalpressen för att försöka bilda opinion eller bara säga sin åsikt, eller som jag nämde tidigare en ny form av politiksnack som tidigare försegick på konsum mm, ska det få räcka med det? Ja visst det kan det väl få göra. Men bloggar, och då kanske kombinerat med andra digitala media såsom vloggar (videobloggar), Wikisar, podcastar av olika medie mm, har enligt mig alla förutsättningar att ta över mycket av den funktion som idag innhas av det trycka mediet. Att man skulle inom det närmsta kunna konkurrera med tv eller radio, det tror jag inte riktigt på. Även om man nyttjar sig av video eller radio på bloggen så blir det sällan den kvalite som man kan förvänta sig av de profesionella medieföretagen. Och de har ju en större potential att bevaka händelser som liger långt borta, utanför sveriges gränser. Men som ett lokalt påtryckningsmedium mot politiker tror jag visst att bloggen kan ha en framtid som.

Min visison ser till mångt och mycket ut som den Jon Lindholm presenterar lite av på sin webbplats (Lindholm,Jon). Bloggar till alla politiker och tjänstemän (om de själva vill) både interna och externa bloggar, där man kan föra diskussioner och utbyta tankar med varandra inom kommunen eller med invånarna. Kan man sen koppla en wiki till bloggen (Vilka båda kommer av naturliga skäl kopplas till komunens hemsida) där allmänheten ka få skriva om viktiga händelser i kommunen, både aktuella och historiska, så tror jag att intresset från allmänheten, både att läsa och skriva i dessa bloggar skulle öka markant. Man måste skapa en webbplats som många vill besöka, och besöka ofta. Det måste passa både gammal och ung.

En liten tanke som dykt upp i huvudet, framförallt när jag läst Richardsons bok om webverktyg för klassrummen(Richardsson Will) och med hänsyn taget till att jag själv har en son som går i andra klass, är huruvida man inte skulle kunna använda dessa medier till att samarbeta över skolgränserna i gemensamma projekt. Till exempel ett miljöprojekt av något slag där varje klass för in sina resultat i en blogg eller på en wikisida, och som man sen kan använda år efter år och bygga ut, eller följa hur resultaten ändras med åren. Som jag ser det så finns det många spännande sätt att använda dessa medier på. Det vill bara till att övertyga de som styr om att det passar även yngre barn bra att få lära sig att använda dessa verktyg.

I denna essä har jag bara tagit upp en liten, liten del av allt som rör bloggar och politiker, tjänstemän och offentliga organisationer. De skulle gå att skriva hur mycket som helst om användningen idag och hur de skule kunna användas. Men detta får jag återkomma till. För den som är intresserad så är det bara att börja söka på nätet efter bloggar med politiskt innehåll. De finns i massor, men som sagt, innehållet kanske inte påverkar dig att byta åsikt, eller tycka annorlunda om hur pengarna i din kommun ska fördelas. Men som ett litet tdsfördriv, om du nu råkar sitta på den där stranden med whiskeyn i ena handen och lapen i den andra, så gör ett försök. Du kanske blir positivt överraskad, vad vet jag?

Källförteckning

Bloglines.com (2007) [Elektronisk] Tillgänglig: http://www.bloglines.com/ (2007-12-27)

Carroll, M. John et al (2006) When Opinion Leaders Blog: New forms of citizen interaction. [Elektronisk] Tillgänglig: http://portal.acm.org/citation.cfm?doid=1146598.1146628 (2007-12-06)

Castro, Elizabeth. (2005) Blogg med Blogger Sundbyberg. Pagina Förlags AB

igoogle.com (2007) [Elektronisk] Tillgänglig: http://www.google.com/ig (2007-12-27)

IT-kommissionens rapport2 (2002) IT och äldre. [Elektronisk] Tillgänglig: http://www.itkommissionen.se/dynamaster/file_archive/020327/c475f0957e1c59aca3c5842a31f4338f/Rapport%20IT%20och%20äldre%2002.pdf (2007-12-27)

Labba, Elin-Anna. (2007) ”Politiska bloggar en flopp” DN.se [Elektronisk] Tillgänglig: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=710284
(2007-12-31)

Lindholm, Jon (2007) Hur man kan göra Sveriges bästa kommunala webbplats [Elektronisk] Tillgänglig: http://webbservern.se/~jons/wordpress/2007/11/30/hur-man-kan-gora-sveriges-basta-kommunala-webbplats/ (2007-12-27)

Nilsson, Joacim. Nymark, Svante (2006) Bloggen i det politiska arbetet: riksdagsledamöters användning av IT-artefakten blogg. [Elektronisk] Tillgänglig: http://biblioteket.ehl.lu.se/olle/papers/0001636.pdf (2007-12-11)

Nyström, Linda Ruderfors, Helena (2007) Den politiska bloggen – ett forum för ironi och sarkasm – en studie om den politiska bloggen som en famväxande genre. [Elektronisk] Tillgänglig: http://www.uppsatser.se/uppsats/afde620f80/ (2007-12-14)

Richardsson, Will (2006) Blogs, Wikis, Podcasts, and other powerful Web Tools for Classrooms California. Corwin Press.

Rosengren, Karl Erik (2000) Communication an introduction London. SAGE Publications Ltd

Sunje Arna (2007) ”Den svårbegripliga bloggosfären” Aftonbladet/läsarbladet [Elekronisk] Tillgänglig: http://www.aftonbladet.se/lasarbladet/aricle1121088.ab
(2007-12-31)